Dags för fredagsmys?

Postat av
1

Jag hatar uttrycket fredagsmys sedan ett visst chipsföretag satt töntstämpel på det. Men i det här fallet tycker jag att just fredagsmys passar ganska bra. Den här bilden såg jag i Hemköps reklamblad och det känns tyvärr igen.
Fredagsmys hos Hemköp.
Det är långt mer än en gång som jag somnat i soffan och den stackars (dock ganska luttrade) pojkvännen själv fått sitta och ha fredagsmys framför en film eller vad det nu är… Och just minen på mannen på bilden, jag kan tänka mig att det är exakt så Stefan (pojkvännen) ser ut när jag återigen somnat mot hans axel. :-(

Slöa Polisen!

Postat av
Svara

Ibland undrar man ju hur slöa Polisen egentligen är. Jag fick återigen anledning att undra över detta när jag och pojkvännen var ute och gick i förrgår.
Vi gick mot Görvälns slott, och på väg dit såg vi först ett rådjur och sedan fem rådjur till. Och en hare. :-)
På väg hem igen la jag märke till en skylt som varnade om ”jakt oktober – januari”. Datumen var mer specifika, men jag la dem inte på minnet, för jag trodde inte att jag skulle behöva ha koll på dem.

Men så passerade vi en gubbe som satt med bössa och hörselskydd. Då blev jag lite småsur och tänkte, vad var det nu som stod på skylten? Oktober till januari. Nu är det mitten på maj. Helt fel! Jag bestämde mig för att ringa Polisen, mest bara för att kolla vad de hade att säga om saken. Inte 112 förstås, utan det icke-akuta numret 11414. Det var ju trots allt inget pågående brott och (antagligen) ingen som svävade i direkt livsfara. Men hos Polisen var det telefonkö. När jag efter att ha väntat en stund fick veta min position i kön var jag på tredje plats. Ja ja, det är ju trots allt inget akutnummer, och de kanske är underbemannade.
Efter ett par minuter fick jag prata med en Katarina. Jag förklarade lite kort vad det gällde och hon sa att hon skulle koppla mig till ledningscentralen. Jaha, tänkte jag – och väntade. Det hördes ett svagt klick och signaler som gick fram. Ett nytt litet klick och nya signaler. Jag väntade och väntade. Minuterna gick. Ständigt små klick och nya signaler, som om jag kopplades fram och tillbaka mellan två (eller flera) ställen. :-( När jag väntat drygt tio minuter så tänkte jag att jag skulle vänta en kvart, sedan skulle jag ge upp. Minuterna gick och telefonen visade att jag väntat 15 minuter. Jag bestämde mig för att vänta liiite till, och till sist hörde jag en mänsklig röst där i andra änden. Woohoo, Polisen hade äntligen vaknat! :-P Jag fick nu lite mer utförligt förklara vad jag sett och var vi – och gubben med bössa – var. Jag tyckte att min beskrivning av platsen var solklar, men det tyckte inte polisen. Vad fan, jag hade ju till och med sett en vägskylt så jag visste vad vägen hette! Hur svårt kan det vara för dem liksom? Men den trögtänkta och slöa polisen verkade ändå inte greppa läget. Han började prata om väderstreck. Jag sa att vi gått från Görvälns slott, vad vägen hette och att vi gått mot sjön (Mälaren). Hur jävla svårt kan det vara? Han måste väl ändå ha tillgång till en karta??? Och jag förmodar att polisen jag fick prata med faktiskt jobbar någonstans i Järfällatrakten så han kanske till och med har varit på nämnda slott. Men nä, det är kanske för mycket begärt. :-(

Jag skulle vilja veta om Polisen faktiskt gjorde något, som att åka ut till platsen och kolla, men min magkänsla säger mig att mitt samtal bara registrerades i deras databas för ”ärenden utan åtgärd”. :-P

Hur tänkte KappAhl nu?

Postat av
Svara

Jag vet att jag har skrivit om KappAhl förut, men nu kan jag inte låta bli att göra det igen. Jag blev så full i skratt när jag såg den här annonsen från KappAhl på Facebook:
KappAhl-annons om skjortor visar bikinibrud.
Hur tänkte de när de i en annons om herrskjortor väljer att visa en kvinna i bikini??? Är tankesättet hos KappAhl att naken hud kan sälja allt? Kunde de då inte åtminstone ha haft en naken herre på bilden, eftersom det nu är herrskjortor de vill sälja?
Och det här med bar hud i en annons där de vill sälja skjortor, vad är grejen? Kom och köp en billig skjorta hos oss eftersom du uppenbarligen inte verkar äga något att ha på överkroppen! Hur tänkte ni, KappAhl? Jag är uppriktigt nyfiken!

Palindrom och anagram.

Postat av
Svara

Som den ordnörd jag är har jag länge undrat varför ordet palindrom inte är ett palindrom!?! Det känns ju jättekorkat! Varför ska det heta något så konstigt som palindrom? Baklänges blir det ju mordnilap, och på vilket sätt är det vettigt?
För den som inte vet vad ett palindrom är så är det ett ord som är likadant baklänges som framlänges. Ett enkelt exempel är rar. Ett kul exempel som jag tror är lite mer känt för att vara just ett palindrom är det gamla TV-programmet Naturrutan. Och så en hel fras som är ett palindrom; Ni talar bra latin. :-)

När jag nu ändå återigen bevisar att jag är en äkta ordnörd så kan jag ju även skriva om anagram. Som den Scrabble-fantast jag är tycker jag ju att anagram är betydligt roligare att leka med än palindrom. Ett anagram är när man kan kasta om bokstäverna i ett ord så det blir ett annat ord. Ett av mina favoritanagram, om man nu kan ha ett anagram som favorit, är sirap, som man ju kan göra ganska mycket av. Ett stenkast från skolan ligger det här stället:
Sirap kan vara ett anagram.
Jag har aldrig ätit där, men det sägs vara bra. Jag gick faktiskt in och tittade på menyn för inte så länge sedan, och det var mycket där som verkade mumsigt, men det var inte den typen av mat vi var ute efter just då.
Hur som helst, bortsett från Paris som ju i och för sig är ett korrekt anagram av Sirap, men eftersom det är ett egennamn så godkänns det ju inte som ord i SAOL… Ja, bortsett från Paris är ju rispa, spira och prisa korrekta anagram på sirap. Och förstås à-pris. Det är ju ett godkänt ord enligt SAOL, men man kan inte lägga det när man spelar Scrabble. :-( *ordnörd*
Jag har för mig att det ska finnas ett till anagram på sirap men som jag inte kommer på just nu. Förresten finns det inget anagram på anagram, och det är ju lika konstigt och dumt som att palindrom inte är ett palindrom… ;-)

Lax med sax!?!

Postat av
Svara

Nej, det är förstås inte någon ny maträtt som heter lax med sax… Men jag måste faktiskt dela med mig av vad jag gjorde igår. Jag hade köpt en halv sida färsk lax som jag skulle laga till. Jag är lite kräsen när det gäller lax och tycker egentligen bara om den när den är tillagad i ugnen med citronpeppar, så det var det jag hade tänkt göra med den. Jag brukar ju då skära upp den i portionsbitar innan jag slänger in den i ugnen…

Att slänga in något i en ugn, det är ju egentligen ett ganska märkligt uttryck. För hur ofta är det som man faktiskt kastar in något i ugnen? ;-)

Anyway… Jag brukar kämpa mig halvsvettig med min kockkniv, men lax är ta mig tusan svårskuren! Inte själva köttet, men skinnet… Och nej, det beror inte på att min kniv behöver slipas, för det är alltid samma sak oavsett hur nyslipad min kniv är.
Jag har ett par gånger tidigare varit lat när det gäller att skära upp pizza som man burit hem från pizzerian, och då har jag känt mig småbusig när jag tagit fram en sax och klippt snygga pizzaslicar. Så om man kan klippa pizza, då måste man väl också kunna använda saxen till att klippa lax? :-)

Sagt och gjort, jag tog fram en sax och klippte lagom stora bitar av min lax. Det var så mycket enklare och bekvämare än att skära laxen! :-) Hade jag varit med i något husmorssamfund hade jag väl antagligen blivit utkastad med huvudet före… ;-)
Jag tycker att man inte behöver krångla till det i onödan. Vidga dina vyer! Ja, en sax är kanske mest till för att klippa upp påsar och kapa snören, men ibland är den fasiken så smidig till mat också! Fastna inte i tänket att mat absolut måste fördelas med en kniv! :-)

Gammaldags vykort.

Postat av
Svara

Ja, jag är en så’n där som fortfarande skickar gammaldags vykort till folk ibland. Vykort gjorda av papper, som man ska sätta frimärken på. Visst är jag härligt gammaldags? ;-)
Gammaldags vykort som ska skickas.
De här vykorten har jag skrivit nu, och de ska skickas iväg med helt vanliga Posten. :-)

Jag tycker faktiskt att det kan vara lite trevligt att välja ett vykort och en penna och för hand skriva en hälsning och skicka iväg. Många som inte skickar vykort till vardags gör det väl när de är på semester. Det gör förstås jag också, men jag tillhör alltså även den (antagligen utdöende) skara som fortfarande kan få för mig att skicka helt vanliga vykort utan någon direkt anledning. Det kan väl räcka med att man saknar någon, eller att man vill berätta något som inte är så akut att man måste ringa om det? :-)
Jag tycker ju också att det är jättekul när jag faktiskt får vykort i brevlådan också. Tyvärr är mina vänner inte lika mycket för vykort som jag är, så för varje vykort jag får har jag nog själv skickat sex-sju stycken… ;-)

Prestationsångest.

Postat av
Svara

Åh, att jag ska ha så’n prestationsångest! :-( Vår stegtävling pågår ju, och jag ställer alldeles för höga krav på mig själv. Jag är inte nöjd med att vara näst bäst med en bra marginal till den som ligger på tredje plats. Jag vill vara bäst.
Det är fan inte bra att ha den typen av krav på sig själv när man har ett stillasittande jobb! Nu när jag har praktik sitter jag ju stilla mellan 9 och 17 på dagarna! Längsta sträckan jag går är typ tre meter, till toaletten… :-(

I torsdags hade jag av förklarliga skäl inte fått ihop så många steg på dagen, så på kvällen tog jag en lång promenad med en kompis. Eller ja, lång är väl en definitionsfråga, men vi gick nästan två mil. Då blir jag ju smått knäpp – men framför allt frustrerad – när stegräknaren efter dagens slut inte visar mer än 23 157 steg! :-( Och jag kan säga att det regnade, hela tiden! Sista biten hem var det så tungt att gå, för att kläderna hade sugit åt sig så mycket regn…
När jag kom hem vägde jag faktiskt mina kläder, just för att kunna väga dem igen när de torkat och på så vis få veta hur mycket extra vikt regnet bidrog till. ;-) Trots att jag bokstavligt talat kramade ur min tröja, tog det mer än ett dygn för den att torka helt! :-) När alla kläder torkat igen vägde de 1 kilo och 341 gram mindre! O_O

Idag hade jag satt väckarklockan på tidigt, för att jag skulle hinna gå ner till gymmet och träna någon timme innan jag var tvungen att åka in och jobba några timmar. Men jag försov mig å det grövsta, så nu hinner jag inte träna något idag. :-( Jag är skitsur på mig själv för det! :-(
Att jag leder överlägset i vårt lag spelar liksom ingen roll, när jag bara är näst bäst bland alla från Lärarnas Riksförbund som är med i tävlingen… Varför ska jag ha så’n prestationsångest? Varför känner jag att jag måste vara bäst? :-(

Skadeglädje den enda sanna glädjen?

Postat av
Svara

Det sägs ju att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Jag kan verkligen inte hålla med om det! Visst, jag kan verkligen njuta av att se någon missa tåget eller liknande… Då är det djävulen på högeraxeln som gör sig påmind. Men sedan påpekar ängeln på vänsteraxeln försiktigt att personen kanske verkligen behövde komma med just det tåget, och att hen stressat som tusan och har en tid att passa och inte själv kunde rå för att hen kom iväg så sent att hen missade tåget…

Hur som helst. Ja, jag kan vara jäkligt skadeglad. Men jag kan också gråta av glädje för någon annans skull, över att det går riktigt, riktigt bra för någon. Och om jag kan visa sådana känslor för att det går bra för någon annan – som inte ens behöver vara någon som står mig nära – då är väl inte skadeglädje den enda sanna glädjen? :-)

Proline – med ohyfsade hantverkare.

Postat av
Svara

Företaget Proline, som håller på med stamrenovering, står inte särskilt högt upp på listan över favoritföretag. Nu är det nog 4-5 år sedan vår bostadsrättsförening anlitade just Proline för att stamrenovera huset, för att slippa byta ut alla rör. Huset har ju några decennier på nacken, så det var ju hög tid att göra något åt de ruttnande rören. De hade faktiskt rostat sönder på ett par ställen. Hur det egentligen funkar, att vi ändå kan få både till- och frånvatten (som jag tror att det heter på fackspråk), det är för mig en gåta. Det går säkert att googla fram, men så intresserad av att lösa den gåtan är jag inte.
Som jag kommer ihåg det strulade Proline ganska mycket redan då, med när de skulle komma och vad exakt som skulle göras. Jag kommer särskilt ihåg när de höll på i mitt badrum och jag fått veta i förväg att jag skulle kunna använda min toalett igen en viss dag. När jag kom hem den dagen var jag jättekissnödig, så jag såg fram emot att landa med rumpan på toaletten… Men toaletten var inte fastskruvad och det var bara typ tre-fyra centimeter vatten på botten av den. Så jag tyckte inte att det kändes helt hundra att faktiskt använda min toalett i det läget. Så jag tog på mig skorna igen och skyndade bort till tvättstugan, där vi tack och lov har en toalett. Det var ju den toaletten vi hänvisades till när de höll på i våra respektive lägenheter.

Efter att Proline varit här och fixat med den omtalade (och av många – efterlängtade) stamrenoveringen, upplevde jag en otrevlig lukt i mitt badrum. Inte hela tiden, men just när jag satt igång duschen… Första 10-15 sekunderna var det inga konstigheter, men sedan kom stanken. Vattnet som kom ur duschmunstycket luktade som något mest kunde liknas vid kloak! Och så var det i 2-3 minuter. Sedan var allting fullt normalt igen. Det är ju inte så kul att duscha för att bli fräsch när duschvattnet luktar typ avlopp. Då känns det helt enkelt inte så fräscht.
Jag orkade väl inte riktigt engagera mig i det där, och det var ju inget jätteproblem. Möjligtvis skrev jag en lapp om det och lämnade till styrelsen i bostadsrättsföreningen, men hörde inget mer om det.

Hur som helst, det var egentligen inte det här gamla jag skulle berätta, men den lilla historian krävs nästan för att det jag ska skriva om ska gå att förstå till fullo.
Först i höstas fick vi hem papper från Proline där vi skulle fylla i om vi upplevt några fel eller konstiga lukter efter Prolines stamrenovering. Jaaa!, tänkte jag, och fyllde glatt – och mycket noggrant – i blanketten som kommit och lämnade in den. Sedan hörde jag inte ett skit. För ett par månader sedan satte en granne upp en protestlista på vår anslagstavla, där han skrev om just Proline och att det luktar skit i badrummet och han tyckte att alla som hade samma problem skulle skriva på. Jag skrev inte på. Jag förstod ju att han hade exakt samma ”problem” som jag, men han uttryckte sig så jäkla klumpigt att jag liksom inte kunde ställa mig bakom det. Att det luktar skit i badrummet… Mja, jo, fast det kan ju faktiskt lukta skit i badrummet av fullt naturliga orsaker! ;-)
Anyway, på vårt årsmöte övervägde jag att ifrågasätta varför ingenting hänt, men av olika anledningar gjorde jag inte det.

Men så i tisdags, då kom det en lapp i brevlådan. Avsändaren var Proline och de informerade om att de skulle komma och åtgärda det som felanmälts i mitt badrum idag (torsdag). Jävligt kort varsel, tyckte jag! Och så det där med Vi kommer någon gång mellan 7:30 och 16:30… Ja, för det är väl ingen som har ett jobb att sköta och inte kan vara hemma på dagarna? :-P Ja, det stod förstås att om man inte kan vara hemma och släppa in dem ska man lämna nyckel (och så instruktion om hur den ska märkas och så). Jag tycker ju inte om att lämna iväg mina nycklar och veta att främmande människor ska gå in i mitt hem när jag inte är hemma, men jag hade ju inte mycket till val.

När jag så kom hem låg nycklarna i brevlådan och jag konstaterade nöjt att det inte ens var jätteskitigt på golvet. :-) Jag har ju mina fördomar – eller kanske förutfattade meningar – om att hantverkare alltid klampar in med skitiga skor, men den typen av hyfs verkar de i alla fall ha haft. Eller den om det bara var en.
Sedan såg jag märkena i toaletten. Hantverkaren har alltså lånat min toalett. Jag tycker inte att hantverkare ska gå på toa hemma hos kunder hur som helst. Men okej, jag kan acceptera att människan i fråga använder min toalett. Jag kan till och med bjussa på lite toapapper. Men när människan skiter – och lämnar märken efter sig i toaletten, det är inte okej!!! Det är fan inte okej, inte någonstans! Usch, fy och tvi! Sedan var det också tydliga tvålrester i handfatet…
Ska man använda en okänd människas faciliteter kan man väl i alla fall försöka sköta det lite snyggt? Jag överväger starkt att skicka ett litet hatbrev till Proline. :-P

Det luktar i alla fall inte illa i duschen längre…

Att tröstäta…

Postat av
Svara

Vem kom på det här med att tröstäta? Varför verkar det vara så vanligt att tröstäta? Jag tror att det mycket handlar om ett tankemönster där man tycker synd om sig själv. Jag kan väl i viss mån själv känna igen mig i det.

Men tröstätande är väl något av det mest korkade man kan ägna sig åt!?! Jag tror nämligen (helt ovetenskapligt och inte ett dugg undersökt) att många av de som mår psykiskt dåligt mår dåligt på grund av sin kropp, för att de tycker att de väger för mycket. Att då tröstäta godis/mat/kakor/whatever gör ju antagligen att man går upp i vikt och blir ännu mer missnöjd med sin kropp. Och vad är det då för tröst ätandet ger? ;-)
Jag måste också dela med mig av den här bilden, eftersom jag tycker att den passar väldigt bra in i sammanhanget. :-)
Tröstäta? Är du en hund?
Jag har ingen copyright eller liknande när det gäller den här bilden, utan jag hittade den på Facebook.

Hur som helst… Känner man att man behöver unna sig själv något när man mår dåligt (eller just som tröst av någon anledning), så är det mycket bättre att ge sig själv någon liten (icke ätbar) sak eller en upplevelse, istället för att tröstäta! :-)